eldliljan

Kl 01.53 föddes dotter, varm och kletig men det vackraste jag någonsin skådat. Lyckan va total, i allafall för en stund.
Jag fick upp henne på bröstet och synade henne riktigt noga, drog min hand längst hennes rygg, men där i ryggslutet va det något som inte stämde, det kändes som att min dotter hade en svans.
Jag ifrågasatte men vart tillsagd att jag inbillade mig, det va inget fel på mitt barn.I nästa ögonblick skulle barnmorskan tvätta av henne och jag hör min mamma ifrågasätta vad det va för fel på hennes barnbarn, hon såg också den lilla utväxten i ryggslutet. Jag vart vettskrämd och skulle upp och titta, men vart tillsagd att ligga kvar, jag hade misst 1,3 L blod, va nyförlöst och lite svag i benen. Ingen hade något svar.
Jag va ung och naiv, trodde att det skulle vara rosenröt att bli mamma, men värkligheten va en annan. Vi va först att träffa barnläkaren, hon röntgades och det togs ultraljud på henne men fortfarande inget svar, ingen visste något. Nu i efterhand så tror jag att jag va på väg in i någon sort förlossningsdepretion, jag ville inte ta i henne. Inte för att jag inte älskade henne, för det gjorde jag mer än jag någonsin hade älskat förut, jag va rädd för att skada henne eller för att hon inte skulle stanna kvar hos mig, jag förväntade mig omedelbart det värsta.

Torsdag morgon är hon född och fredag eftermiddag fick vi åka hem, jag orkade inte ligga på sjukhus och vara ständigt bevakad, det va helg och dom kunde inget göra så vi fick permision över helgen.Måndag morgon skulle vi vara tillbaka. Hemma kändes allt lite lättare, jag vågade pyssla om henne och jag kände mig inte iaktagen som jag hade gjort på sjukhuset. Innan kändes det som att alla tittade, försökte se felet på mitt barn men vårt hem det va vår borg, där va det ingen som tittade.

Måndag morgon va vi tillbaka igen, PKU prov och vi blev utskrivna i väntan på svar.
En vecka gick och tillslut ringde telefonen, det va en kvinna från barnavdelningen på KSS. Hon frågade om jag va flicka Jannessons mamma och jag svarade ja, gav henne lillans personnummer och hjärtat bultade. Men kvinnan i telefonen lät glad och possitiv, och i mitt ansikte spred sig ett leende, hon lät glad och det blev också jag. Sedan utalade hon, vi vet vad det är din dotter har nu, det är en tumör, vi vet inte om det är cancer men hon ska opereras i Göteborg, har du några frågor?

Nu i efterhand så undrar man ju hur hon kunde vara så omänslig och ringa med ett sånt besked och det borde inte vara tillåtet. Jag vart stäld när hon frågade om jag hade några frågor? hur skulle jag kunna ha några frågor, jag dog precis innombords.Jag stod inne på våran lilla ICA affär när hon ringde och damen i kassan ville titta på lillan innan vi gick, jag stod och kämpade med att hålla tillbaka tårarna och låtsades som ingenting hade hänt.
Min vännina va med mig och utanför affären kom det, tårarna forsade. Jag va livrädd.
Följande dagar vart jag jätte sjuk, hade hög feber, svettningar och frossa, vid ett tillfälle så svimmade jag ute på trappan.Men min mamma stannade hos mig, hon vågade inte lämna mig ensam.Osdag morgon ringde dom från Göteborg, hon skulle opereras redan på fredagen och vi skulle inskrivas torsdag kl 1. Vi packade direkt och tog tåget till Göteborg där vi övernattade hos min morfar.


Fortsättning följer med sjukhustiden. 


info:
http://eldliljan.blogg.se/category/teratom.html