eldliljan

Jag känner mig så fruktansvärt malplacerad, känns lite som att jag hamnat fel. Känner inte igen mig i de människor som bor här, ingen är som jag.
Alla som känner mig vet att jag har ganska speciell humor och även lider av att inte kunna tänka innan jag pratar och att lukta lite halvsunkigt från barnets spyor är liksom min melodie,om man inte vill satsa på att byta kläder en gång i timmen, men det är jag aldeles för ekonomisk för (läs snål)
Jag är endå ganska naturlig av mig, jag är som jag är men jag är säker på att det finns en viss charm med mig också, önska bara att någon likasinnad upptäkte det.

Det för tankarna lite till Brölloppsfotografen (jag citerar från minnet)
"vi bor på gräddhyllan vi, ja farsan är ju förman på bruket"(ska ju självklart uttalas med den där underbara värmländskan)

Fast jag har lite av misstag trillat ner i "soppskålen", halkade till lite och sambon är en skitig arbetare på gjuteriet, fast det är ju bra mycket bättre än ett stinkande pappersbruk iallafall.