eldliljan

Tiden springer ifrån mig och innan jag vet ordet av så är la barnen vuxna och utflugna. Ne jag ska inte ta händelserna i förväg men dom små liven utvecklas ju hela tiden.
Lilleman har nu börjat sova hela nätterna, det tackar jag för.Så nu kanske jag blir som folk, eller inte! och han vänder sig helt själv både till rygg och till mage, det är mammas kille det. Lillan derimot har börjat utveckla mitt fantastiskt jämna humör, hon provar gränserna och testar på tånåren lite i förväg, sätter händerna i sidorna så där som små tjejer gör, spänner ögonen i mig och säger något i still med: Men mamma, fattar du inte?   underbara unge...