eldliljan

Vet inte vart jag ska ta vägen, tålamodet orken, ja det mesta är som bortblåst. Svårt att förklara det jag känner just nu, och det är ju lite tabu att gnälla som gravid men jag orkar inte mer.jo jag vet att jag försatt mig i detta själv, men gnäller det gör jag ändå.

I går va jag hos barnmorskan, fick en tid för överburenhetskontroll på Söndag för att se hur det lilla pyret mår och jag kan ärligt säga att jag är rädd för att dom inte gör något utan att vi får vänta yterligare. Jag hade mina föreställningar om hur jag ville att slutet av den här graviditeten skulle gå till, jag önskade att jag skulle få ringa hem min sambo från jobbet pga värkar, att få yra runt och packa det som ska med osv, att allt skulle ske spontant men så blir det ju inte. I stället blir jag förmodligen igång satt, alltså människor som bestämmer åt oss att i dag ska vi föda barn och inget kommer som en överaskning, det va ju en överaskning jag ville ha.

Vi får ju åtminstonde en överaskning, det får jag trösta mig med och det är vad det är för ett litet liv därinne som inte har speciellt brottom ut. Nyfiken på ifall det är en liten tjej som jag tror eller om det är en pojke som alla andra tror, undra jag i fall jag som kvinna har rätt?