Rädslor
Innan lillemann föddes va det många tankar som for genom huvudet, kommer kärleken räcka till, kommer jag kunna älska två barn precis lika mycket? Jag va nog lite rädd att inte räcka till som mamma. När lillan va riktigt liten så va det bara hon och jag, jag hade all tid i världen för henne men så är inte fallet nu. Nu ska jag räcka till till två barn utan att någon av dem blir åsidosatta och samtidigt finnas för min sambo.
Men inget av detta har varit några problem, när lilleman kom upp på magen så kände jag samma gränslösa kärlek som när lillan födddes, jag älskar dom precis lika mycket och jag är fruktansvärt stolt över min lilla prinsessa och min prins.
Lillan känns plötsligt så stor, innan jag åkte in till Sjukhuset när lillen skulle födas så va hon min lilla "bäbis",när jag kom hem så va hon helt plötsligt min stora tjej, hon är ju storasyster nu. Tiden går alldeles för fort, och jag har nog inte riktigt hängt med. Det känns som att lillan föddes igår och endå blir hon 5 år om mindre än en månad, och jag vet att tiden kommer gå lika snabbt med lillen.
Den största rädslan jag har är den att lilleman en dag ska sluta andas, precis samma rädsla som jag hade med lillan, jag trodde nog att jag skulle oroa mig mindre den här gången men så va det inte, den rädslan sitter kvar. Jag slutade inte oroa mig med lillan fören hon närmade sig året, jag gick ständigt och kontrolerade att allt va som det skulle och vaknade flera gånger varje natt så fort hon ändrade andningsrytm. Med lilleman känns det lite lättare, eftersom att vi är två så är jag inte riktigt lika lättväckt men jag går endå och kontrollerar så att han andas.
Men inget av detta har varit några problem, när lilleman kom upp på magen så kände jag samma gränslösa kärlek som när lillan födddes, jag älskar dom precis lika mycket och jag är fruktansvärt stolt över min lilla prinsessa och min prins.
Lillan känns plötsligt så stor, innan jag åkte in till Sjukhuset när lillen skulle födas så va hon min lilla "bäbis",när jag kom hem så va hon helt plötsligt min stora tjej, hon är ju storasyster nu. Tiden går alldeles för fort, och jag har nog inte riktigt hängt med. Det känns som att lillan föddes igår och endå blir hon 5 år om mindre än en månad, och jag vet att tiden kommer gå lika snabbt med lillen.
Den största rädslan jag har är den att lilleman en dag ska sluta andas, precis samma rädsla som jag hade med lillan, jag trodde nog att jag skulle oroa mig mindre den här gången men så va det inte, den rädslan sitter kvar. Jag slutade inte oroa mig med lillan fören hon närmade sig året, jag gick ständigt och kontrolerade att allt va som det skulle och vaknade flera gånger varje natt så fort hon ändrade andningsrytm. Med lilleman känns det lite lättare, eftersom att vi är två så är jag inte riktigt lika lättväckt men jag går endå och kontrollerar så att han andas.
Kommentarer
Trackback
