lipsill
Är det så att man blir lite mera gråtmild, lite kännsligare när man har fött barn? kanske är det vätskan man samlat på sig som vill ut, för ibland så kommer nästan tårarna helt utan förklaring.
Det är glädjetårar, sorgetårar och gråter- för -någon- annans -skull- tårar. Dom sistnämda är nog dom som kommer oftast. vad som helst kan få mig att grina, det krävs inga större ansträngningar. Jag gråter jätte ofta till filmer, reklamer, bloggar där någon har det jobbigt ( men endå så läser jag konstigt nog) och när jag träffar människor som har det svårt eller jobbigt på olika sätt. Men samtidigt så upplever jag också att minnet blivit sämre så det är kanske inte så konstigt att jag inte kommer ihåg hur det va innan jag fick lillan.
Men många jag träffat säger just att dom blivit kännsligare som föräldrar. Jag tror att det är för att som förälder så har du mycket mer att förlora, och därför så sympatiserar man dom som har har det jobbigt och känner tacksamhet för det man har. jag är tacksam varje dag, tacksam för att jag är älskad,(det är inte alltid en självklarhet) tacksam för att jag kunnat få mina två vackra barn då man vet att det finns många där ute som inte kan få barn men skulle bli fantastiska föräldrar. jag är tacksam för att jag och mina barn är födda i Sverige där flickor är lika mycket värda som pojkar, vi har sjukvård, mat i magen och tak över huvudet. Detta börjar nästan låta som ett tal i en fröken sverige tävling ( vart tog den vägen föresten?)men endå, allt är inte bara svart. Det är lätt hänt att man bara gnäller men håller det till sig själv när man är glad eller nöjd över något.kolla bara på alla insändare i tidningarna, där är det ett evigt jävla gnäll!
Jag kan känna med andra människor och det gör mig mänslig!
Det är glädjetårar, sorgetårar och gråter- för -någon- annans -skull- tårar. Dom sistnämda är nog dom som kommer oftast. vad som helst kan få mig att grina, det krävs inga större ansträngningar. Jag gråter jätte ofta till filmer, reklamer, bloggar där någon har det jobbigt ( men endå så läser jag konstigt nog) och när jag träffar människor som har det svårt eller jobbigt på olika sätt. Men samtidigt så upplever jag också att minnet blivit sämre så det är kanske inte så konstigt att jag inte kommer ihåg hur det va innan jag fick lillan.
Men många jag träffat säger just att dom blivit kännsligare som föräldrar. Jag tror att det är för att som förälder så har du mycket mer att förlora, och därför så sympatiserar man dom som har har det jobbigt och känner tacksamhet för det man har. jag är tacksam varje dag, tacksam för att jag är älskad,(det är inte alltid en självklarhet) tacksam för att jag kunnat få mina två vackra barn då man vet att det finns många där ute som inte kan få barn men skulle bli fantastiska föräldrar. jag är tacksam för att jag och mina barn är födda i Sverige där flickor är lika mycket värda som pojkar, vi har sjukvård, mat i magen och tak över huvudet. Detta börjar nästan låta som ett tal i en fröken sverige tävling ( vart tog den vägen föresten?)men endå, allt är inte bara svart. Det är lätt hänt att man bara gnäller men håller det till sig själv när man är glad eller nöjd över något.kolla bara på alla insändare i tidningarna, där är det ett evigt jävla gnäll!
Jag kan känna med andra människor och det gör mig mänslig!
Rädslor
Innan lillemann föddes va det många tankar som for genom huvudet, kommer kärleken räcka till, kommer jag kunna älska två barn precis lika mycket? Jag va nog lite rädd att inte räcka till som mamma. När lillan va riktigt liten så va det bara hon och jag, jag hade all tid i världen för henne men så är inte fallet nu. Nu ska jag räcka till till två barn utan att någon av dem blir åsidosatta och samtidigt finnas för min sambo.
Men inget av detta har varit några problem, när lilleman kom upp på magen så kände jag samma gränslösa kärlek som när lillan födddes, jag älskar dom precis lika mycket och jag är fruktansvärt stolt över min lilla prinsessa och min prins.
Lillan känns plötsligt så stor, innan jag åkte in till Sjukhuset när lillen skulle födas så va hon min lilla "bäbis",när jag kom hem så va hon helt plötsligt min stora tjej, hon är ju storasyster nu. Tiden går alldeles för fort, och jag har nog inte riktigt hängt med. Det känns som att lillan föddes igår och endå blir hon 5 år om mindre än en månad, och jag vet att tiden kommer gå lika snabbt med lillen.
Den största rädslan jag har är den att lilleman en dag ska sluta andas, precis samma rädsla som jag hade med lillan, jag trodde nog att jag skulle oroa mig mindre den här gången men så va det inte, den rädslan sitter kvar. Jag slutade inte oroa mig med lillan fören hon närmade sig året, jag gick ständigt och kontrolerade att allt va som det skulle och vaknade flera gånger varje natt så fort hon ändrade andningsrytm. Med lilleman känns det lite lättare, eftersom att vi är två så är jag inte riktigt lika lättväckt men jag går endå och kontrollerar så att han andas.
Men inget av detta har varit några problem, när lilleman kom upp på magen så kände jag samma gränslösa kärlek som när lillan födddes, jag älskar dom precis lika mycket och jag är fruktansvärt stolt över min lilla prinsessa och min prins.
Lillan känns plötsligt så stor, innan jag åkte in till Sjukhuset när lillen skulle födas så va hon min lilla "bäbis",när jag kom hem så va hon helt plötsligt min stora tjej, hon är ju storasyster nu. Tiden går alldeles för fort, och jag har nog inte riktigt hängt med. Det känns som att lillan föddes igår och endå blir hon 5 år om mindre än en månad, och jag vet att tiden kommer gå lika snabbt med lillen.
Den största rädslan jag har är den att lilleman en dag ska sluta andas, precis samma rädsla som jag hade med lillan, jag trodde nog att jag skulle oroa mig mindre den här gången men så va det inte, den rädslan sitter kvar. Jag slutade inte oroa mig med lillan fören hon närmade sig året, jag gick ständigt och kontrolerade att allt va som det skulle och vaknade flera gånger varje natt så fort hon ändrade andningsrytm. Med lilleman känns det lite lättare, eftersom att vi är två så är jag inte riktigt lika lättväckt men jag går endå och kontrollerar så att han andas.
