Tillfälligt handlingskraftig

Känner mig duktig, har fått "massor" uträttat, skickat in sonens namn till skatteverket, bekräftelsen på barnomsorgen till lillan och ringt och fått tid till socialtjänsten angående faderskap och vårdnad. Nu har jag bara ett samtal till prästen kvar så dopet blir av nu i sommar.
Jag vill ha ett riktigt sommardop, ska tillomed binda egna buketter (måste ju få ut något av min floristutbildning) små söta dekorationer på bordet vid fikat.  Men baka det kommer jag sätta  min mor på, det ska ju vara ätligt.
Planera går ju alltid, sen får man ju se vad som blir av och inte...

Jag har nog ångrat mig (igen) angående låt till dopet. Funderar i stället på Annie Lennox- shining light. kanske inte värsta dop låten men det är totalt omöjligt att hitta en låt som värkligen passar till ett dop.



 

  "Mannen", Melanie och Milton. Det är kärlek med stort M.


Trädgårds "pulande"


God morgon, kaffet smakar bra och jag laddar för att få en dag då jag kanske kan få något gjort. Solen skiner och det verkar bli en perfekt dag att spendera ute i trädgården.

Bilder på gårdagens klippning



Så här blev det, är helnöjd!


Klippt svinpälsen

I dag har jag varit och klippt mig, vart jätte nöjd faktiskt. Frisören hade att göra en stund men jag fick faktiskt beröm för att mitt hår va i så bra skick med tanke på att jag inte klippt mig på x antal år.
(Visualisera mig med något kortare hår, mer friskt och livfullt..... Precis så ser jag ut) Hade gärna lagt upp en bild på resultatet men kameran ville inte sammarbeta i dag. Smörar lite för den i kväll och hoppas den är på bättre humör i morgon.

Jag har tillomed unnat mig en plattång i dag, jag som aldrig ens har ägt en egen hårfön, riktigt storstilat av mig om jag får säga det själv.



Sol i hjärta och sol i sinne.

Mina älsklingar njuter av solen.



Invägning vecka 4.

trotts att det har/är påsk så tog jag ändå modet till mig och ställde mig på vågen och jag vart än en gång possitivt överaskad. Jag va helt säker på att jag gått upp i vikt nu under påsk men icke då, jag har gått ner ännu ett kilo. Det innebär att jag på 4 veckor gått ner 8kg och nått mitt första delmål.
Mina promenader den här veckan har värkligen gjort sitt och tu är väl det med tanke på att det vart lite fuskande i helgen med några cider till grillat och någon godisbit.

Som belöning för mitt delmål så ska jag gå och klippa mig i veckan.

Vecka 4

Jag struntar i invägningen den här veckan, mensen och den goda maten har gjort sitt. Men jag har ändå varit ganska duktig i helgen, inga jätte portioner och massor av godis utan i måttlig mängd.
Jag hann ju tyvärr inte få hem mitt paket innan helgen så det kommer väll förmodligen på tisdag, jag beställde ju diet shake som jag har stora förhoppningar på, vad som helst smakar nog bättre än naturdiet.
I fredags va jag i väg och handlade ett par leggins och en tunika, vart inte inponerad över storleken jag drar så jag är ganska nöjd över att jag redan gått ner 6 kg.


Ska snart ta dagens första shake och ge mig ut på en promenad med hunden. Måste bara få ner kaffet först.



Nu är det kvällen

Nu har hälften av besöket åkt och jag känner att jag börjar återfå kontrollen, bortsett från att huset är ett kaos men det är något jag får ta tag i i morgon när alla åkt.Nu blir väll nästa koas lagom till midsommar.Jag och hunden ska snart ut och prova den nya selen vi köpte igår och sen tar vi kvällen.

I kväll blir det skräckfilms tittande, popcornätande och massor av mys. Vi stänger in oss i sovrummet när ungarna är nattade och bara är.Vi ska kika på remaken av fredagen den 13:de, jag ÄLSKAR remaker.Jag är lite smått alergisk mot dåliga skådisar och kassa eftekter. Amatyvill horor, motorsågsmasakern och halloween har underbart bra remaker så nu hoppas jag på att det är samma sak med fredagen den 13:de.

Påskharen är far till alla barnen

Varje gång familjen firar någon högtid så utbryter samma kalabalik. Maten blir inte färdig förens sent in på kvällen, en eller två har fått lite för mycket att dricka och barnen gnäller om godis och slåss.
Varja år och varje högtid är lika dan trotts det så lär man sig aldrig, nästa gång ska vi fira ensamma med barnen men det blir ändå aldrig så.
Vi glömde tillomed att köpa potatis!
Varje vrå i huset ligger någon och sover, man snubblar över fötter och vaggas till sömns av snarkningar.Huset är uppdelat på två pga två hundar som inte kommer överens och trotts allt tjat så är det alltid någon som glömmer att stänga dörrarna.

Till råga på allt så hittade vi inget kubb spel eller krocket så det fanns inget roligt att sysselsätta oss själva och ungarna med, barnen lekte väll  bra på egen hand men gårdagen resulterade i att lillasyster vrickade foten och hoppar nu på kryckor. Exakt hur alvarligt det är vet vi dock inte eftersom att man måste skrika lite extra högt när mamma är i närheten.

Summan av kardemuman är ändå att vi fick en ganska trevlig kväll när ungarna lugnat ner sig och folk börjat somna. 

Skärtorsdag

Hade man arbetat som städerska hos mig så hade inte riksen varit stor att man blivit arbetslös, trotts att jag försökt vräkt dammråttorna och dreserat man och barn så tar aldrig arbetsuppgifterna slut, städa gör jag till dödagar.


I kväll kommer brorsan och hans tjej, det innebär huset fullt. Det blir alltså 2 stinta småflickor, min syster och min dotter. den dagen dom inte hittar något att tjaffsa över är inte uppfunnen. 6 vuxna eventuellt 8 om min andra bror kommer och min svärfar och på det två tokiga hundar, i helgen lär man få veta att man lever och jag lär på disk-armbåge.

Frosseri

Påsk innebär massor av god mat, det kommer bli en riktig prövning att försöka motstå allt gott medans dom andra frossar Men jag ska klara det, köper hem lite grönsaker och håller mig till lite kött. Jag har ju som sagt gått ner 6 kg och jag tänker inte ge upp nu. Det är påsk igen nästa år och då bantar jag förhoppningsvis inte.
Jag tänker aldrig gå tillbaka till mina gamla matvanor, men i slutet av min viktresa så har jag förhoppningsvis tagit full kontroll, det är iallafall meningen.
Jag ska gå ner, och stanna där!


Stress stress och åter stress.

Snart är påsken här och precis som alla andra högtider så innebär det massor av stress. Måste städa så det ser något sånär ut och massor av mat ska lagas, hela familjen ska trängas här hos oss.Men jag är helt säker på att det kommer bli jätte mysigt när allt väl är i ordning.

Jag måste rensa bland kläderna och hitta något fint att ha på mig, mina mamma byxor börjar bli lite tråkiga och inte tala om hur slitna dom är, börjar likna något från familjen adams.
Mitt uppe i alla planer så måste vi fixa gubbens legitimation i morgon, tydligen så tålde den inte att tvättas x antal gånger i tvättmaskinen OCH bada i vänern, konstigt tycker jag, borde hålla bättre kvalitet än så *ironi*

Mina småsyskon kommer redan i morgon, då blir det livat minsan. Min kära dotter och min lilla syster är rivaler om uppmärksamheten så det är ständigt tjafs, men det har sin charm, då vet man att man lever.


 

Delar med mig


Jag går nu in i vecka 4 med viktnedgången och tänkte därför dela med mig av förändringen i ansiktet. Första bilden är tagen för några månader sedan, andra tagen för ett par dagar sedan.
På kroppen tycker jag inte att det märks än så sådana bilder för vänta.




Bara 2 kg kvar tills mitt första del-mål, då ska jag gå och klippa mig. Som ni ser på bilden så är jag verkligen i behov av det.


Söndag och en kanna kaffe

kväll och snart dags för big brother, det enda tidsfördriv man har en söndagskväll.Mannen min ska snart i väg och jobba natt och barnen ska alledelles strax nattas. Men andra ord vankas det egentid!!
Brygga en kanna kaffe och bänka mig framgör tvn, och där lär jag sitta tills ögonen går i kors (det går ganska fort)

I dag har vi pysslat här i hemmet, jag innomhus och mannen min utomhus Nu börjar det se riktigt "vårigt" ut i trädgården, blommor i rabatterna och blommor som pryder den annars ganska mossiga gräsmattan, det ser så mycket mer levande ut. 


Tips

Lite tips för dig som vill gå ner i vikt.Ofta är det svårt att få rätt motivation, eller iallafall jag va sådan. Gav lätt upp och hade det eviga tänket imorgon så börjar jag...

Sätt upp ett datum när du ska lägga om dina matvanor/börja motionera eller hur du nu ska göra.

Läs om metoden du vill använda dig av, läs på forum och delta gärna i en tråd med andra människor med samma metoder och mål, Pepp och stöd är jätte viktigt. 

Om du slarvar eller fuskar, ge inte upp. Allt är inte förstört, ta nya tag.

För viktdagbok, skriv upp vad du äter och ta kontroll. Skriv upp vad du har för delmål och slutmål och glöm inte att unna dig något för varje delmål du uppnår. Inte ett kilo godis nu utan något bara för dig, kan vara ett nytt snyggt klädesplagg eller en hårklippning.

Ta bilder före så att du har något att gämföra med och stirra dig inte blind på vågen. Mät midjan, ibland står vågen still men det innebär inte att det inte händer något med kroppen.

Men ha tålamod, det tar tid.

Det absolut viktigaste är att DU mår bra och väljer en metod som DU trivs med. Väljer man en metod som inte är rätt för dig så kommer du tröttna. 




Invägning vecka 3.

Veckan har gått trögt och desutom så har jag fått tillbaka "kvinnoveckan" efter förlossningen så det är säkert en bidragande orsak, jag skyller iallafll på det.

Men endå så har ju dom här tre veckorna gått bra så det är inget att deppa för, allt som allt så har jag ju faktiskt gått ner 5 kg och förlorat 9 cm på magen, 2 cm runt rumpan och 2,5 runt låret. Det är faktiskt jätte bra!
Även fast jag redan hållt på i 3 veckor så tänkte jag också ta bilder på hur man ser ut nu för som någon skrev så anpassar man sig fort och det är då svårt att märka själv hur kroppen förändras.
Men bilderna är för min egen skull och inget jag kommer dela med mig av fören jag har nått mitt mål.

Nästa vecka tänkte jag prova något annat än naturdiet, hittade något som hette diet shake och den hade fått bra recentioner och naturdiet smakar så illa så jag har svårt att få i mig det.Kan nog vara bra för motivationen också att prova något annat.

Fredagsmys...

Blir det ju självklart inte för mig, eller så kanske unnar mig lite räckor, det vore nått. Veckan har gått ganska segt faktiskt men det blir nya tag nästa vecka.
Igår fixade vi lite i trädgården, det va absolut nödvändigt. hela trädgården va full av gamla löv, kottar och rådjursbajs, ja tillomed en och anna hög med älgbajs. Det är ju inte så jätte mysigt när barnen ska springa barfota.Med det menar jag ju lillan och hennes kompisar, prinsen kommer ju inte springa än på ett tag.
men han kommer nog kunna ställa till med ett och annat bus endå, specielt om han tar efter sin pappa som tydligen va en riktig liten busunge som barn, själv så va jag ju självklart tyst och snäll *skratt*

I dag hoppas jag på solsken eftersom att skövde tydligen va ända stället solen inte sken på i går.

Morgon.

Sitter och avnjuter morgonkaffet i solen, försöker bli lite klokare med hjälp av aftonbladet, men det känns kört.
Samma nyheter hela tiden.
I går va vi på BVC med lilleman, kollade naveln. Den här gången behövde vi inte pensla den, den får läka själv nu.
Lillan har fått en cykel av sin morfar och hans tjej, så nu får man se upp så man inte blir påkörd.

Vädret är helt fantasitiskt i dag, precis som dom senaste dagarna och jag borde passa på att fixa i trädgården. Kratta lite och ta bort allt rådjursbajs som ligger överallt. Senare ska jag och hunden ut och gå långpromenad men nu får hon leka i trädgården så länge.

Något roligt intressant eller annorlunda har inte hänt här tyvärr.

Invägning

I dag va det invägning igen, denna veckan har jag gått ner 1 kg vilket innebär att jag förlorat 5 kg på 2 veckor, det känns väldigt bra. Det tråkiga är att jag inte ser det själv än men det känns på kläderna och syns både på måttbandet och vågen.

Jag är förvånad över att jag klarar det så bra, har knappt fuskat något och jag som annars har noll karaktär när det gäller sånt här.
Jag provade igår att ta en smörgås, det slutade med att jag fick redigt ont i magen så det gör jag inte om.Äter kött fisk och kyckling och bara en massa grönsaker, och funkar gör det värkligen.

Jag vill gå ner i vikt för att må bättre, jag har sedan jag kom in i puberteten varit överviktig och jag känner nu att det är dags att ta tag i det, jag vill kunna trivas med mig själv och känna mig attraktiv.Jag vill kunna gå in i en klädaffär och hitta snygga kläder i normala storlekar inte tält bara för att ha något på mig.
När jag va yngre och bodde hemma så slutade det ofta med att både jag och min mamma grät,jag skämdes för att ha tighta kläder och det jag tyckte va fint fanns inte i min storlek, därför köpte jag aldrig kläder om det inte va ett måste. Min mamma drog sig för att följa med mig eftersom att det alltid slutade i tårar.

Till hösten hoppas jag att jag har nått mitt mål, jag kommer inte ge upp!

Det här är jag

Jag heter Petra, fyller 24 den 12 augusti men nu får jag helt ekelt nöja mig med att vara 23.
Jag är mamma till en liten tjej född mars 2006 och en liten kille född februari 2011, jag väljer att föda mina barn på vinterhalvåret och har förmodligen ganska tråkigt kring försommaren.
Mitt första barn har jag  med en annan man än den jag lever ihop med och min dotter har nu efter 4 år börjat träffa honom. Sonen har jag och sambon gemensamt. Vi hadde länge velat ha ett andra barn men först efter 4 år så vågade vi ta steget och bli med barn, det vart en liten Milton, världens sötaste grabb.
Lillan föddes med en tumör, som förstföderska och ensammstående så va det en ganska tuff period i livet och därför så va jag tvungen att övervinna rädslan innan jag vågade igen.

Här på bloggen kan ni följa våran vardag, en salig blandning mellan olika kategorier som alla på något sätt har att göra med oss.Jag skriver mycket om kännslor och funderingar och nu även om min dotters umgänge med sin far. Ni kan även läsa om min dotters födelse, operation och tiden efter.
Till råga på allt så kämpar jag också för att gå ner i vikt, jag har sedan tånåren varit överviktig och vill nu nå målet att kunna trivas med mig själv, något jag aldrig gjort.  

Dop planer

Till sommaren blir det dop för lilleman. Vi har bestämt vilken kyrka vi vill döpa i och det blir inte här i skövde för vi har ju inga anknytningar hit, flyttade ju hit i Januari.
Ska la snart ta tag i det och boka tid i kyrkan men just nu känns det långt borta. Jag vill att det ska vara varmare ute så man slipper ha tjocka jackor.

Jag har en god vän som är väldigt duktig sångerska och har jag tur så har hon tid att komma ner och sjunga på dopet, i går bestämde jag vilken låt jag vill ska spelas.

 

                                            

Jag kan inte sticka under stolen med att jag är en riktig disney älskare och just film musiken till Tarzan är underbar. Från början ville jag va Ted gärdestad med "himmlen är oskyldigt blå" men tyvärr så har min sambo varit på en begravning där den spelades så han förknippar den med det.                                 


                                            

Vi har också bestämt vem vi vill ska vara gudmor till lilleman men hon vet inget än.

Operationen-Sacrococcygealt teratom

Jag fick beskedet på Måndagen, onsdagen ringde dom och medelade att min dotter skulle opereras fredag morgon, samma dag satt vi på tåget ner till Göteborg. Vi övernattade hos min morfar och hans fru som bor i Göteborg. Min morfars fru va nyfiken, min morfar ville inte se, inte bära, förmodligen inte fästa sig, vi visste ju inte om hur pass allvarligt det va.


Kl 13.00 på torsdagen skrevs lillan in på drottning silvias barn och ungdomssjukhus.Vi fick ett rum på Ronald Mcdonalds där vi skulle bo under hela vistelsen. Vi fick träffa operationsläkaren som i detalj berättade hur hon skulle gå till väga och vad jag hade att förvänta mig. Operationen skulle ta

ungefär 3 timmar, dom skulle vara tvugna att lägga snittet rätt över skinkorna för att kunna avlägsna hela tumören och minimera risken att något skulle bli kvar.Hon skulle opereras kl 09.00 på morgonen.Senare på dagen fick jag även träffa narkosläkaren som även han berättade hur han skulle göra och det gav mig ett lugn, det va sån skillnad på sjukhuset här och där. Jag vart deremot ledsen över att jag inte skulle få vara närvarande när hon sövdes.Men min dotter va i goda händer.
Vi fick med en svamp vi skulle tvätta lillan med på kvällen innan operationen och sen skulle dom tvätta henne en gång till precis innan operationen. Den natten fick hon sova hos oss.
Vi låg i "isbjörnsrummet", ett mysigt liten rum med två sängar och mjuka isbjörnar överallt.Våran del av kylskåpet va markerat med en isbjörn också tvättmaskinen.

(Ett tag innan min dotter föddes skadade en vän till familjen ryggen, han bröt den och vart rullstolsbunden. När min dotter föddes va han den första som hälsade på oss, i gåva till min dotter hade han med sig en isbjörn, jag vill gärna tro att det har något samband. Det vart en kort visit och han skulle ha kommit tillbaka senare,men fick när han kom tillbaka till sin avdelning dåliga besked, ryggen läkte inte och han skulle aldrig mera gå igen.)

Fredag morgon kom och det va dags att läman ifrån mig lillan, jag satt länge med henne i famnen. Jag kunde inte släppa henne och operationen vart en timme försenad. 
När jag hade samlat mig nog för att kunna lämna ifrån mig henne gick jag och min mamma och åt, för att få något i oss och tänka på annat för en stund. Vi räknade med att hon skulle vara färdig kl 13.00. Vi gick tillbaka till hennes sal och väntade.
Halv två kom den första sköterskan in, hon hade inte hört något. Vi frågade gång på gång hur operationen gått men inget svar. Oron började växa och jag trodde något hade gått fel, rädslan va total. Vid fyra tiden kom en sköterska in och medelade att operationen gått bra men att hon skulle köras till neonatalen i huset bredvid. Kl halv sex vart vi hämtade för att gå till neo och få se henne. Dom följde mig in och längst in till höger låg mitt lilla barn med maskiner som pep och skrek, nålar överallt och kopplad till respirator. Då brast det, jag dog lite till innombords. Synen av sitt barn ligga så hjälplös, jag kände mig så maktlös, jag kunde inget göra.
Tårarna forsade och varje gång maskinerna gav ifrån sig sina pip så stannade mitt hjärta. Hon låg nedsövd i ett dygn efter operationen.

(En av mina bästa vänner, den vän jag haft längst har en dotter som heter stephanie, det hette även min dotters respirator)

 Fortsättning följer
   

 


Umgänge

Första umgänget avklarat och det gick klart över förväntan. Vet inte riktigt vad jag va rädd för men ofta är det nog så att man oroar sig i onödan.
Lillan har lekt av sig, vi vuxna har druckit kaffe och bara småpratat.Det har varit en trevlig dag.
Lillan vet ju som sagt inte vilka dom va, vi har gemensamt bestämt att det är bäst så till en början. Inget på tvingat utan naturligt precis som vilka bekanta som helst.
Dom va här i två timmar och det va alldeles lagom så här första gången, framöver så kommer det ju trappas upp men var sak har sin tid.

Allt hade bara varit så mycket lättare om barn föddes med handböcker, så man visste exakt hur man ska aggera utifrån varje situation, men vi är hennes föräldrar så vi får helt enkelt lita på att vi tar rätt beslut. Vi känner henne bäst.

 

 


Vårpromenad och "begravning"

Jag och "skruttan har varit ute och knallat i bygden, en riktigt skön promenad ner till paradissjön, inte för att det va mycket till sjö, såg mer ut som en jätte stor ankdam. Va lite obehagligt med militärfordonen som paserade på


dom smala vägarna men annars en riktigt trevlig promenad.Nu städar vi kåken till sound tracket av Dirty dancing, visste ni föresten att patrick Swayze sjunger "she´s like the wind" själv? jag hade ingen aning om att han hade så fin sångröst tills min sambo berättade det för mig, inponerande!Undertiden vi städar leker lillan ute i trädgården, hon begraver sina döda maskar, arthur och ?, kommer inte ihåg vad dom döptes till. Men hon har iallafall suttit inne vid bordet och skrivit avskedsbrev till sina bortgångna kamrater, hon han känna dom i hela 10 minuter.Så nu har vi sorg i huset.

 

 

 


Babyfötter

Jag tror nästan att alla kan hålla med om att ett par babyfötter är bland det mysigaste som finns. Fötterna och händerna är så otroligt söta. Här nedan har jag gimpat min sons fötter.


Surikatvandring.

Seg dag i dag, har intagit min 8 kopp kaffe och den smakar varken bättre eller sämre än den förra.
Lilleman är grinig och tösa är "hormonstint",vad jag längtar tills hon kommer in på förskolan och får träffa andra barn och leka av sig. Jag är hennes mamma, inte hennes kompis, det är stor skillnad. Många tror att dom ska vara kompisar med sina barn, det är helt fel.  Det är ofta argumentet till att folk skaffar barn väldigt unga men vänner har dom. Visst leker jag och busar med mina barn, men jag kan omöjligt sysselsätta dom 24/7, det är deras behov jag ska tillgodose. Kärlek, trygghet mat i magen osv. Dom behöver komma hemifrån och träffa andra vuxna och andra barn, lära sig samspelet, den sociala biten.

Viktnedgången går segt den här veckan, med 4 kilo minus förra veckan så blir man lätt besviken när det inte händer något men det är ju så det funkar, ibland händer massor och ibland ingenting.
Nu ska jag ta min lilla surikat och ta en långpromenad i solskenet. Ska nog ta med mig kameran och se om man kan hitta något fint att ta kort på.


Min dotters födelse-Sacrococcygealt teratom

Kl 01.53 föddes dotter, varm och kletig men det vackraste jag någonsin skådat. Lyckan va total, i allafall för en stund.
Jag fick upp henne på bröstet och synade henne riktigt noga, drog min hand längst hennes rygg, men där i ryggslutet va det något som inte stämde, det kändes som att min dotter hade en svans.
Jag ifrågasatte men vart tillsagd att jag inbillade mig, det va inget fel på mitt barn.I nästa ögonblick skulle barnmorskan tvätta av henne och jag hör min mamma ifrågasätta vad det va för fel på hennes barnbarn, hon såg också den lilla utväxten i ryggslutet. Jag vart vettskrämd och skulle upp och titta, men vart tillsagd att ligga kvar, jag hade misst 1,3 L blod, va nyförlöst och lite svag i benen. Ingen hade något svar.
Jag va ung och naiv, trodde att det skulle vara rosenröt att bli mamma, men värkligheten va en annan. Vi va först att träffa barnläkaren, hon röntgades och det togs ultraljud på henne men fortfarande inget svar, ingen visste något. Nu i efterhand så tror jag att jag va på väg in i någon sort förlossningsdepretion, jag ville inte ta i henne. Inte för att jag inte älskade henne, för det gjorde jag mer än jag någonsin hade älskat förut, jag va rädd för att skada henne eller för att hon inte skulle stanna kvar hos mig, jag förväntade mig omedelbart det värsta.

Torsdag morgon är hon född och fredag eftermiddag fick vi åka hem, jag orkade inte ligga på sjukhus och vara ständigt bevakad, det va helg och dom kunde inget göra så vi fick permision över helgen.Måndag morgon skulle vi vara tillbaka. Hemma kändes allt lite lättare, jag vågade pyssla om henne och jag kände mig inte iaktagen som jag hade gjort på sjukhuset. Innan kändes det som att alla tittade, försökte se felet på mitt barn men vårt hem det va vår borg, där va det ingen som tittade.

Måndag morgon va vi tillbaka igen, PKU prov och vi blev utskrivna i väntan på svar.
En vecka gick och tillslut ringde telefonen, det va en kvinna från barnavdelningen på KSS. Hon frågade om jag va flicka Jannessons mamma och jag svarade ja, gav henne lillans personnummer och hjärtat bultade. Men kvinnan i telefonen lät glad och possitiv, och i mitt ansikte spred sig ett leende, hon lät glad och det blev också jag. Sedan utalade hon, vi vet vad det är din dotter har nu, det är en tumör, vi vet inte om det är cancer men hon ska opereras i Göteborg, har du några frågor?

Nu i efterhand så undrar man ju hur hon kunde vara så omänslig och ringa med ett sånt besked och det borde inte vara tillåtet. Jag vart stäld när hon frågade om jag hade några frågor? hur skulle jag kunna ha några frågor, jag dog precis innombords.Jag stod inne på våran lilla ICA affär när hon ringde och damen i kassan ville titta på lillan innan vi gick, jag stod och kämpade med att hålla tillbaka tårarna och låtsades som ingenting hade hänt.
Min vännina va med mig och utanför affären kom det, tårarna forsade. Jag va livrädd.
Följande dagar vart jag jätte sjuk, hade hög feber, svettningar och frossa, vid ett tillfälle så svimmade jag ute på trappan.Men min mamma stannade hos mig, hon vågade inte lämna mig ensam.Osdag morgon ringde dom från Göteborg, hon skulle opereras redan på fredagen och vi skulle inskrivas torsdag kl 1. Vi packade direkt och tog tåget till Göteborg där vi övernattade hos min morfar.


Fortsättning följer med sjukhustiden. 


info:
http://eldliljan.blogg.se/category/teratom.html

Fårklippning


Har precis friserat mina grisar, gubben och dottern såg ut som fårhundar, mig ska vi inte ens tala om men det får bli en annan dag, lite svårt att klippa allt mitt hår själv, det når ju nästan ner till rumpan, 5 cm ifrån ungefär om jag borstat det ordentligt.Bjuder på en svartvit bild för mitt hår ser förjävligt ut.Och så ÄLSKAR jag värkligen svartvita bilder.

Just nu sitter jag och lilleman och diggar till Ari koivunen, satan vilken duktig pojk det är.Hittade honom på youtube och jag är riktigt inponerad, hans röst är ett toppklassigt instrument.Har du inte hört honom så gör det!


Jag och min dotter, bilderna togs för 2 dagar sedan, visst finns det likheter.(förutom att jag aldrig skulle få för mig att måla mina läppar röda. Jag har ganska stora läppar och att framhäva dom skulle ju se rent ut sagt förjävligt ut, skulle se ut som två läppar kom gående.

Innom kort

Innom kort kommer det inlägg om:

*unga föräldrar, mina tankar och åsikter kring ämnet.

*Min berättelse från min sessas födelse och Sacrococcygealt teratom.

* Min tro.

Och många fler,Men tills dess får ni hålla tillgodo med det som redan finns.
Bloggen håller också på att få en helt ny design, hoppas ni tycker om den.

Tisdag Morgon

God morgon. kaffe facebook och bloggen, det är min morgon det.
I går va lilleman på BVC,det vart självklart rena papper. Allt såg jätte bra ut och prinsen njöt av uppmärsamheten från damera, han är en riktig ladies man.



Jag längtar något fruktansvärt till värmen, de senaste dagarna har det varit relativt varmt på kvällarna och jag och Alice har varit ute och njutit av långa promenader i "landsbyggden", bakom oss här finns det endast ett fåtal hus och mest skog och gärden. Det är den enda egentiden jag har så det gäller att ta till vara på den och Rensa tankarna lite.

Framsteg

Nu är det snart ny vecka, ny vecka med nya tag, nya måsten men med samma gamla rutiner.
Det har varit en riktigt bra vecka vad det gäller min viktnedgång, jag har gått ner 4 kg och förlorat två cm på magen, känns riktigt bra och jag är taggad till tusen.
Jag hoppas det fortsätter så, men det är helt upp till mig själv och min vilja att inte falla för frestelsen.

I morgon ska prinsen till BVC och träffa barnläkaren,så då får vi se om han växt ordentligt och så ska dom väll förmodligen pensla naveln igen. Prinsen har en liten "knort" i som vätskar och inte vill försvinna.Det är så roligt att se vad mycket det är som händer med en sån liten på bara två månader. Från att enbart sova och äta så är han i dag en riktigt glad och livlig liten kille.Har långa vakna perioder på dagarna och ett humör som inte är av denna värld, och jag kan inte förstå vad det kommer ifrån :P


RSS 2.0