Midsommar
Tillbaka efter midsommarfirande i småland. Eller, ja, vi va ju tillbaka redan i söndags kväll men inte tat mig för att skriva fören nu. helgen har varit lugn med mycket god mat och trevligt sällskap.Vi passade också på att åka till Clif Burtons minnesplats som ligger i Dörarp, ett litet samhälle några mil ifrån Värnamo.
För er som inte vet eller är totalt ointresserade så va han basist i Metallica men omkom i en bussolycka i Sverige 1986.
Men åter till helgen som firades hos min bror och hans familj.Det va fruktansvärt skönt att få umgås med mina syskon, det är något som händer allt för sällan. Vi va i en liten park som hette appladalen(?) där barnen fick gå upp på cenen och sjunga, mitt lilla bussfrå va uppe och sjöng en egen låt som hete allting blir som vanligt, hon är bra duktig hon.Trotts att det spöregnade nästan hela tiden så vart det mycket trevligt. Lördag gick vi ner till affären och jag fick en chans att leka av mig i lekparken på vägen, man blir ju inte äldre än vad man gör sig, jag är nog 8 i sinnet i mellanåt.Vi badade bastu som min bror har byggt själv och bara tjöta skit. Och så finns det ju dom som tältar i garaget också, det va en syn för gudarna:P
För er som inte vet eller är totalt ointresserade så va han basist i Metallica men omkom i en bussolycka i Sverige 1986.
Men åter till helgen som firades hos min bror och hans familj.Det va fruktansvärt skönt att få umgås med mina syskon, det är något som händer allt för sällan. Vi va i en liten park som hette appladalen(?) där barnen fick gå upp på cenen och sjunga, mitt lilla bussfrå va uppe och sjöng en egen låt som hete allting blir som vanligt, hon är bra duktig hon.Trotts att det spöregnade nästan hela tiden så vart det mycket trevligt. Lördag gick vi ner till affären och jag fick en chans att leka av mig i lekparken på vägen, man blir ju inte äldre än vad man gör sig, jag är nog 8 i sinnet i mellanåt.Vi badade bastu som min bror har byggt själv och bara tjöta skit. Och så finns det ju dom som tältar i garaget också, det va en syn för gudarna:P
När man inte riktigt passar in...
Jag känner mig så fruktansvärt malplacerad, känns lite som att jag hamnat fel. Känner inte igen mig i de människor som bor här, ingen är som jag.
Alla som känner mig vet att jag har ganska speciell humor och även lider av att inte kunna tänka innan jag pratar och att lukta lite halvsunkigt från barnets spyor är liksom min melodie,om man inte vill satsa på att byta kläder en gång i timmen, men det är jag aldeles för ekonomisk för (läs snål)
Jag är endå ganska naturlig av mig, jag är som jag är men jag är säker på att det finns en viss charm med mig också, önska bara att någon likasinnad upptäkte det.
Det för tankarna lite till Brölloppsfotografen (jag citerar från minnet)
"vi bor på gräddhyllan vi, ja farsan är ju förman på bruket"(ska ju självklart uttalas med den där underbara värmländskan)
Fast jag har lite av misstag trillat ner i "soppskålen", halkade till lite och sambon är en skitig arbetare på gjuteriet, fast det är ju bra mycket bättre än ett stinkande pappersbruk iallafall.
Alla som känner mig vet att jag har ganska speciell humor och även lider av att inte kunna tänka innan jag pratar och att lukta lite halvsunkigt från barnets spyor är liksom min melodie,om man inte vill satsa på att byta kläder en gång i timmen, men det är jag aldeles för ekonomisk för (läs snål)
Jag är endå ganska naturlig av mig, jag är som jag är men jag är säker på att det finns en viss charm med mig också, önska bara att någon likasinnad upptäkte det.
Det för tankarna lite till Brölloppsfotografen (jag citerar från minnet)
"vi bor på gräddhyllan vi, ja farsan är ju förman på bruket"(ska ju självklart uttalas med den där underbara värmländskan)
Fast jag har lite av misstag trillat ner i "soppskålen", halkade till lite och sambon är en skitig arbetare på gjuteriet, fast det är ju bra mycket bättre än ett stinkande pappersbruk iallafall.
strul
Jaha, jag som hade tänkt att ladda upp lite bilder på bloggen, det kunde jag ju bara glömma. Uppladdningen ser skit konstig ut och det funkar inte, blir så trött.
Det brukar vara lite brist på bilder på bloggen så det hade ju varit kul om saker och ting funkade som det skulle.
Det brukar vara lite brist på bilder på bloggen så det hade ju varit kul om saker och ting funkade som det skulle.
min viktresa- före och efter bilder.
Jag va ju så dum att jag inte tog några före och efter bilder i början när jag började banta, men jag hade turen att det ändå togs ett kort där man ser på ett ungefär hur jag såg ut så jag tänker dela med mig av dom nu när jag bantat bort hela 12 kg.
FÖRE: 2011-03-27.
Bortse från ansiktet nu för jag ser otroligt sliten ut på den bilden men den va som sagt den enda jag hade, hatar att ha med hela kroppen på kort. Men man får ju lite hum om hur jag såg ut.
NU: 12 kg senare. 2011-06-22
Jag har fortfarande ca 15 kg kvar men känner endå att jag är en bra bit på vägen. Det va inte lätt at ta en bild själv i spegeln men det fick helt enkelt duga.
Vänskap.
Jag har många gånger den senaste tiden funderat på vad jag betyder för min omgivning, ifall jag spelar någon större roll, konstiga tankar men i min ensamhet så tänker jag mer än vad jag borde. Jag kan ibland känna att jag har massor av kompisar men ingen jag betyder lite extra för, men i går läste jag bara det finaste jag någonsin läst om mig själv. Det började bränna i ögonen och jag kände en stolthet, är det så hon ser mig så är jag gladast i världen, Hon betyder lika mycket för mig.
Utdrag ur hannahs Blogg:
En tjej som varit som min syster sen vi var tonåringar... Två tjejer som älskade rock n roll, tvingade med morsorna till piercing-studion... Två tjejer som ÄLSKADE skräckfilm, det ockulta, anden i glaset och långa helt störda spökvandringar mitt i natten. Jag saknar min Petra. En spegelbild av själen. En människa som FÖRSTÅR. Inte en människa som nickar och "förstår" och kommer med dumma råd. Hon är en människa som kanske inte har alla svar i världen, men hon lyssnar med själen, och jag känner att jag verkligen vill lyssna på det hon har att säga, kanske utan svar, men med förståelse.
Jag kanske låter jätteflummig. Men om alla hade en Petra i sitt liv skulle alla förstå. Att utan henne, att inte fått dricka kaffe med henne på över tre år, det är som att bli av med en bit av själen.
Även fast vi inte setts på de här åren så vet jag att när vi ses så kommer det vara som en film som bara varit på paus, play och sen är vi där vi var sist... Fast nu är det lite annorlunda. Nu har Petra inte bara ett barn och sin Emil, nu har dom en liten Milton också. Och jag, ja jag har ju en liten på jäsning också... Jag gick emot det jag sagt i alla år, det har väl inte känts rätt förrän nu... ;)
Detta väckte otroliga minnen,en liten resa tillbaka i tiden på vi gjorde alla dessa galna saker som jag kan sakna otroligt mycket. Under denna tiden bodde jag nästan hos henne, hon och henns mamma va som en extra familj när det va för jobbigt hemma.En tillflykt. Jag hoppas dom vet hur stor roll i mitt liv som dom spelade. Jag saknar något fruktansvärt.
Utdrag ur hannahs Blogg:
En tjej som varit som min syster sen vi var tonåringar... Två tjejer som älskade rock n roll, tvingade med morsorna till piercing-studion... Två tjejer som ÄLSKADE skräckfilm, det ockulta, anden i glaset och långa helt störda spökvandringar mitt i natten. Jag saknar min Petra. En spegelbild av själen. En människa som FÖRSTÅR. Inte en människa som nickar och "förstår" och kommer med dumma råd. Hon är en människa som kanske inte har alla svar i världen, men hon lyssnar med själen, och jag känner att jag verkligen vill lyssna på det hon har att säga, kanske utan svar, men med förståelse.
Jag kanske låter jätteflummig. Men om alla hade en Petra i sitt liv skulle alla förstå. Att utan henne, att inte fått dricka kaffe med henne på över tre år, det är som att bli av med en bit av själen.
Även fast vi inte setts på de här åren så vet jag att när vi ses så kommer det vara som en film som bara varit på paus, play och sen är vi där vi var sist... Fast nu är det lite annorlunda. Nu har Petra inte bara ett barn och sin Emil, nu har dom en liten Milton också. Och jag, ja jag har ju en liten på jäsning också... Jag gick emot det jag sagt i alla år, det har väl inte känts rätt förrän nu... ;)
Detta väckte otroliga minnen,en liten resa tillbaka i tiden på vi gjorde alla dessa galna saker som jag kan sakna otroligt mycket. Under denna tiden bodde jag nästan hos henne, hon och henns mamma va som en extra familj när det va för jobbigt hemma.En tillflykt. Jag hoppas dom vet hur stor roll i mitt liv som dom spelade. Jag saknar något fruktansvärt.
Vikten.
Nu har jag tappat hela 12 kg och om bara ett kilo så har jag nått mitt andra delmål. Det känns bra.
Det enda som är jobbigt är att jag går ner så lite just nu att man är på väg att minsta motivationen men så länge det går neråt så får man väll vara nöjd. Jag har kommit fram till att jag väger mindre nu än innan jag va gravid. Jag vet att jag gick ner när jag mådde så dåligt men det gick jag ju snabbt upp igen så fort jag mådde bättre.
Det va längesedan jag vägde som jag gör nu.
Min sambo tittade ut ett par leggings till mig i går, sånna där som ser ut som jeans och den storleken jag köpte dom i va det väldigt länge sedan jag kunde ha. Va mest schockad över att jag inte behövde köpa dom i XL.
Så i går när jag och barnen gick hem från affären så slog det mig, I vagnen låg min lilla pojk på över 7kg, matvaror osv och allt som allt så vägde det nog minst 10kg.Tänk att den vikten satt på mig förut! nu skjuver jag den framför mig, det är ett stort steg för mig.
Det är perfekt att banta nu på sommaren, jag rör mycket på mig men det basolut bästa är att jag kan äta en färsk jordgubbs smoothie till frukost varje morgon, nyttigt och gott och jag slipper den där pulver dieten jag va så dum och köpte som smakade rävgift. Jag är ju i vanliga fall väldigt dålig på att få i mig något annat än kaffe på morgonen.
Det enda som är jobbigt är att jag går ner så lite just nu att man är på väg att minsta motivationen men så länge det går neråt så får man väll vara nöjd. Jag har kommit fram till att jag väger mindre nu än innan jag va gravid. Jag vet att jag gick ner när jag mådde så dåligt men det gick jag ju snabbt upp igen så fort jag mådde bättre.
Det va längesedan jag vägde som jag gör nu.
Min sambo tittade ut ett par leggings till mig i går, sånna där som ser ut som jeans och den storleken jag köpte dom i va det väldigt länge sedan jag kunde ha. Va mest schockad över att jag inte behövde köpa dom i XL.
Så i går när jag och barnen gick hem från affären så slog det mig, I vagnen låg min lilla pojk på över 7kg, matvaror osv och allt som allt så vägde det nog minst 10kg.Tänk att den vikten satt på mig förut! nu skjuver jag den framför mig, det är ett stort steg för mig.
Det är perfekt att banta nu på sommaren, jag rör mycket på mig men det basolut bästa är att jag kan äta en färsk jordgubbs smoothie till frukost varje morgon, nyttigt och gott och jag slipper den där pulver dieten jag va så dum och köpte som smakade rävgift. Jag är ju i vanliga fall väldigt dålig på att få i mig något annat än kaffe på morgonen.
Händer
Enligt mitt personliga tycke så är handen den absolut vackraste kropsdelen på en människa. En hand säger mycket om en persons historia, ålder och kön. Alla händer är unika precis som varje person, det finns inga händer som ser exakt likadana ut.
Det här är lillans nyfunna vänner, Linn och John Peter. Hon väljer sina vänner väl hon.
Skriver för "döva öron"
Jag känner att jag skriver för "döva öron", massor av besökare varje dag men INGEN som tar sig tid att kommentera, det är inte kommentarerna i sig som är det viktiga men jag skulle uppskatta att få lite respons på det jag skriver vare sig det är possitiv eller negativ kritik. Det är så mycket lättare att skriva om intressanta saker när man vet vad läsarkretsen vill läsa om. så svara nu på min fråga:
Vad vill just du läsa om på min blogg?
Underbara unge- värmer ända ner i hjärteroten.
I dag har jag och barnen varit på en liten utflykt. Vi skulle ha gått ner till tivolit (barnens dag) men pga skit vädret så hade dom stängt tidigare ftersom att det va helt folktomt. Så i stället gick jag och barnen genom bologne skogen och så fick lillan leka lite i lekparken där. I lekparken satt en äldre man med sitt barnbarn och lillan och pojken lekte så det stod härliga till. En mycket trevlig man måste jag säga, vi stod och pratade om allt mellan himmel och jord medans barnen lekte och lilleman sov gott i vagnen.
På vägen hem så ställer lillan sina 75 frågor i vanlig ordning och hon hade ne fråga angående mina vänner. Jag försökte förklara så gott det går att mina barn kommer i första hand och det är därför jag inte umgås med vissa människor och sällan med andra, dfick svaret "men mamma, du är väldigt viktig för oss! vill du veta varför?... för det första så lagar du väldigt god mat (min dotter är ett mat monster) sen så tar du hand om oss och värmer oss med täcket när vi ska sova. Jag vart minst sagt lite rörd, det sistnämda va ju hur gulligt som helst.. Underbara unge!
På vägen hem så ställer lillan sina 75 frågor i vanlig ordning och hon hade ne fråga angående mina vänner. Jag försökte förklara så gott det går att mina barn kommer i första hand och det är därför jag inte umgås med vissa människor och sällan med andra, dfick svaret "men mamma, du är väldigt viktig för oss! vill du veta varför?... för det första så lagar du väldigt god mat (min dotter är ett mat monster) sen så tar du hand om oss och värmer oss med täcket när vi ska sova. Jag vart minst sagt lite rörd, det sistnämda va ju hur gulligt som helst.. Underbara unge!
Rädsla
Jag tror mer eller mindre att alla nyblivna föräldrar, första gångs eller inte känner den där rädslan över att något ska hända barnen, barnen är det käraste vi har. Jag, precis som alla andra föräldrar skulle inte kunna tänka mig ett liv utan mina trollungar.
När lillan föddes va jag 19 år, medveten om vad som kunde hända men rädslan va mer under kontroll. Visst tittade jag till henne en gång extra för att vara riktigt säker på att hon andades men den värsta oron skakade jag av mig. Jag valde att vänta 4 år med ett syskon som självklart hade sina anledningar men just denna hade jag inte i åtanke. Man säger ju att om en kvinna skulle komma ihåg smärtan från en förlossning så hade det inte blivigt fler barn men när jag tänker efter riktigt noga så är smärtan vid förlossningen ingenting gämfört med den rädsla och oro jag nu känner när lilleman är liten, man känner den dessutom v arje dag, hela tiden dygnet runt och vart man än är.
Vet inte om det har med åldern att göra men jag vet med mig att jag blivigt mer rädd med åren, kanske lite klokare och mycket mer medveten. När lillan va liten så hade man bara hört talas om människor som mist sina älskade barn, men det kändes så långt borta, något som inte händer i "närheten". nu vet jag bättre. Jag vet att det kan hända vem som helst och det finns aldrig några garantier, rädslan jag känner nu är outhärdlig.
Tankarna går hela tiden på högvarv, mitt huvud målar upp bilder jag inte vill veta av. Jag försöker slå bort tankarna så fort dom kommer, men misslyckas ofta. Jag ska erkänna att jag mig i smyg önskade en liten pojke men nu när han är här så känns det för bra för att vara sant, att den här underbart vackra pojken skulle vara min? vad har jag gjort för att förtjäna honom? förtjäna att få vara hans mamma?
Jag kanske är knäpp? vad vet jag. jag vet inte hur man SKA känna, hur man SKA tänka. Jag är bara jag helt enkelt med mycket konstiga tankar och en hel del hjärnspöken.
Så jag har kommit fram till att även om jag någon gång i framtiden känner längtan efter ett barn till (i nuläget är jag nöjd med två och är nästan helt säker) så är ändå frågan om jag kommer våga utsätta mig för denna rädslan igen? Jag ÄR nöjd med två underbart fina barn, det är bra nu för min del.
När lillan föddes va jag 19 år, medveten om vad som kunde hända men rädslan va mer under kontroll. Visst tittade jag till henne en gång extra för att vara riktigt säker på att hon andades men den värsta oron skakade jag av mig. Jag valde att vänta 4 år med ett syskon som självklart hade sina anledningar men just denna hade jag inte i åtanke. Man säger ju att om en kvinna skulle komma ihåg smärtan från en förlossning så hade det inte blivigt fler barn men när jag tänker efter riktigt noga så är smärtan vid förlossningen ingenting gämfört med den rädsla och oro jag nu känner när lilleman är liten, man känner den dessutom v arje dag, hela tiden dygnet runt och vart man än är.
Vet inte om det har med åldern att göra men jag vet med mig att jag blivigt mer rädd med åren, kanske lite klokare och mycket mer medveten. När lillan va liten så hade man bara hört talas om människor som mist sina älskade barn, men det kändes så långt borta, något som inte händer i "närheten". nu vet jag bättre. Jag vet att det kan hända vem som helst och det finns aldrig några garantier, rädslan jag känner nu är outhärdlig.
Tankarna går hela tiden på högvarv, mitt huvud målar upp bilder jag inte vill veta av. Jag försöker slå bort tankarna så fort dom kommer, men misslyckas ofta. Jag ska erkänna att jag mig i smyg önskade en liten pojke men nu när han är här så känns det för bra för att vara sant, att den här underbart vackra pojken skulle vara min? vad har jag gjort för att förtjäna honom? förtjäna att få vara hans mamma?
Jag kanske är knäpp? vad vet jag. jag vet inte hur man SKA känna, hur man SKA tänka. Jag är bara jag helt enkelt med mycket konstiga tankar och en hel del hjärnspöken.
Så jag har kommit fram till att även om jag någon gång i framtiden känner längtan efter ett barn till (i nuläget är jag nöjd med två och är nästan helt säker) så är ändå frågan om jag kommer våga utsätta mig för denna rädslan igen? Jag ÄR nöjd med två underbart fina barn, det är bra nu för min del.
Bloggtorka.
Jag är fruktansvärt duktig på att vara en kass bloggare, uppdateringarna lyser med sin frånvaro. Men det kan ju bero på att jag inte har en aning om vad jag ska skriva, aj aj, det är svårt det där. Då är frågan vad som är bäst, inga inlägg alls eller meningslöst dravel? "to be or not to be?"
4 månader
I går va jag och prinsen på 4 månaders kontroll, växer fort mammas kille. Nu va han hela 66,5 lång och vägde 7110g.
Justin Bieber får ge sig nu
Ja det va vad min dotter sa i går, "nu får Justin sluta med alla tjejer för annars vill jag inte åka till honom och bli ihop med honom"....
Rutbyte, tur att man inte har tummen mitt i handen
I dag har vi bytt ruta på nye bilen, eller a, jag va iallafall med och tog dän den som satt.Det va ett jävla slit, pianotråd, tålamod och en stor skopa vilja krävdes,minst sagt.Men nu sitter det en ny fin ruta där, varför be proffs när man kan göra det själv? det va nog mer snålhet än lathet iallafall.
Nu håller ungarna på att somna vilket känns bra efter en sån här dag, ska snart hoppa in i duschen och njuta över att det är kväll, vi har en ny skräckfilm vi ska förgylla kvällen med.
god natt gott folk....
Nu håller ungarna på att somna vilket känns bra efter en sån här dag, ska snart hoppa in i duschen och njuta över att det är kväll, vi har en ny skräckfilm vi ska förgylla kvällen med.
god natt gott folk....
Underbara unge.
"Vill du ligga med mig då? om sanningen ska fram..." jag satt och sjöng med i sommarens plåga, dui vet en sån där riktig skit låt som man får på hjärnan och är omöjlig att glömma just för att den är så dålig.
Min 5åriga lilla dotter säger från ingen stans " pappa vill ju det!"
Hon vet ju självklart inte vad ligga är för något i den bemärkelsen men det va bara så klockrent.
Min 5åriga lilla dotter säger från ingen stans " pappa vill ju det!"
Hon vet ju självklart inte vad ligga är för något i den bemärkelsen men det va bara så klockrent.
uppdate viktresan.
Nu är jag 11kg lättare, det känns det märks och jag älskar det. Bara 12 kvar (till att börja med). Mätte mina mått i går och kan stoltsera med förljande resultat:
över naveln: -11 cm
Lår: -6 cm
rumpa: -9 cm
Känns väldigt bra faktiskt, alla - är bra, stora som små. jag ska klara mitt mål till hösten!
Jag har nu under en tid trappat upp på kolhydrater för att se vad jag kan äta utan att gå upp i vikt och det har gått riktigt bra,har inte gått upp ett gram och jag är sååå glad. Men nu ska jag ta tag i det på riktigt igen så nu utesluter jag alla onödiga kolhydrater (dvs potatis, pasta och ris)men äter ju väldigt mycket grönsaker som tex morötter. annars är det ju som vanligt, fisk, ägg kyckling och kött, fast jag är en riktig kött älskare så mig går det ingen nöd på.
jag älskar att gnaga benen och min sambo tycker jag ser ut som hyena,haha.
över naveln: -11 cm
Lår: -6 cm
rumpa: -9 cm
Känns väldigt bra faktiskt, alla - är bra, stora som små. jag ska klara mitt mål till hösten!
Jag har nu under en tid trappat upp på kolhydrater för att se vad jag kan äta utan att gå upp i vikt och det har gått riktigt bra,har inte gått upp ett gram och jag är sååå glad. Men nu ska jag ta tag i det på riktigt igen så nu utesluter jag alla onödiga kolhydrater (dvs potatis, pasta och ris)men äter ju väldigt mycket grönsaker som tex morötter. annars är det ju som vanligt, fisk, ägg kyckling och kött, fast jag är en riktig kött älskare så mig går det ingen nöd på.
jag älskar att gnaga benen och min sambo tycker jag ser ut som hyena,haha.
Lugna gatan
Nu har lugnet infunnit sig, syskonen har åkt och mina goa ungar sitter snällt och tittar på barnkanalen. Själv dricker jag kaffe och drömmer mig bort, hoppas på fint väder nästa vecka så jag kan åka till min gammla arbetsaplats och hälsa på, saknar mina sässongare så himla mycket, speciellt min lilla "camping morfar".
Nu ska jag försöka få lite ro till att fixa till Maries design som jag lovat, kan inte dra på det längre. Får väll se om det dyker upp lite fantasi och motivation under tiden.
Nu ska jag försöka få lite ro till att fixa till Maries design som jag lovat, kan inte dra på det längre. Får väll se om det dyker upp lite fantasi och motivation under tiden.
Grattis pappa..
Jag saknar något fruktansvärt, det går aldrig över. Oavsett hur gammal jag blir eller åren går så kommer jag aldrig sakna mindre, bara att med åren så tänker jag inte lika ofta på honom men jag har fortfarande lätt till tårar.
I dag hade farsgubben fyllt 65 år, en man i sina bästa år, men det fick han inte uppleva, nog för att han missat betydligt mer än så, sina barns uppväxt, sina barnbarn. Ja allt som en man i hans ålder skulle ha upplevt.
I år är det 18 år sedan han gick bort men det kan fortfarande kännas som i går, eller som att det aldrig ens har hänt. Ibland frågar jag mig tillomed om jag någonsin haft en pappa, ibland känns det som att jag målar upp en bild av en person som aldrig funnits.
18 år är en lång tid....
Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn,
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra.Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade Skratta åt vardagens småting.
Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.
Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare för att det måste gå vidare.Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig,för att du inte längre kan se mig.Jag väntar på dig för en kort stund.
Alldeles i närheten.Allt är bra.
växtverk
Tiden springer ifrån mig och innan jag vet ordet av så är la barnen vuxna och utflugna. Ne jag ska inte ta händelserna i förväg men dom små liven utvecklas ju hela tiden.
Lilleman har nu börjat sova hela nätterna, det tackar jag för.Så nu kanske jag blir som folk, eller inte! och han vänder sig helt själv både till rygg och till mage, det är mammas kille det. Lillan derimot har börjat utveckla mitt fantastiskt jämna humör, hon provar gränserna och testar på tånåren lite i förväg, sätter händerna i sidorna så där som små tjejer gör, spänner ögonen i mig och säger något i still med: Men mamma, fattar du inte? underbara unge...
I have PMS.....
Vad jag älskar när saker krånglar, och speciellt på morgonen innan man nått den nödvändiga nivån med kaffe.
Häromdagen fick jag virus på datorn,inte konstigt eftersom att min sambo surfat runt och kollat på bilbilder=hans typ av porr.
Tog en hel dag innan jag blev av med skiten och det sabbade mina morgonrutiner.(kaffe och en lugn stund framför min älskade dator) Sen så hände det något med internet så det gick inte att öppna,bara avinstalera och ominstalera skiten, tog en jävla tid det med och nu så kan jag inte se statistiken här på bloggen, visserligen ett ganska litet problem men endå störande, tillräckligt för att få mitt humör ur balans.
Häromdagen fick jag virus på datorn,inte konstigt eftersom att min sambo surfat runt och kollat på bilbilder=hans typ av porr.
Tog en hel dag innan jag blev av med skiten och det sabbade mina morgonrutiner.(kaffe och en lugn stund framför min älskade dator) Sen så hände det något med internet så det gick inte att öppna,bara avinstalera och ominstalera skiten, tog en jävla tid det med och nu så kan jag inte se statistiken här på bloggen, visserligen ett ganska litet problem men endå störande, tillräckligt för att få mitt humör ur balans.
Ungefär så här glad är jag när datorn krånglar. OBS! bilden är lånad.
Kören
Lugnet har innfunnit sig här hemma, barnen sover, mannen sover och tillomed djuren sover, Hunden snarkar nästan lika högt som husse. Jag är trött som bara den men kan inte sova, är helt enkelt för trött, övertrött. Precis som ett barn kan va när dom är så där griniga.
Ska jag vara ärlig så är det faktiskt rätt skönt att sitta uppe en stund när alla andra sover, ingen service, inga krav, bara vara. Hade jag varit något piggare så hade jag satt på en kanna kaffe och lyxat till det, men lyx är överskattat.
Jag sitter och myser i min blåa nalle puh morgonrock, funderar på vad vi ska hitta på i morgon, mannen jobbar hela helgen och en annan behöver få tiden till att gå. Visseligen så önskar man ibkland att dygnet hade fler timmar fast det kanske bara är jag som prioriterar fler saker, eller är för långsam. Jag menar en morgon här hemma: klä på sig och ungar, frukost, barnprogram,kaffe, morgonkissa hunden, morgonkissa själv och slutligen sätta sig framför datorn en stunde med kaffe koppen i högsta hugg för att vakna till och ta tag i dagens bestyr. redan där har ju minst en timme gått, och så tar det ett x antal timmar innan jag vaknat till och känner mig männsklig.eller ja, så gott det går iallafall, en får vara glad för det lilla.äh, jag mnear mest att man behöver inte gå sysslolös, finns alltid något att göra bara man vill.
Familjen snarkar just nu i kapp och dom behöver dirigenten, bäst jag återgår till ryggläge.
Med detta flummiga inlägg säger jag god natt, tack för i dag och på återseende....
Ska jag vara ärlig så är det faktiskt rätt skönt att sitta uppe en stund när alla andra sover, ingen service, inga krav, bara vara. Hade jag varit något piggare så hade jag satt på en kanna kaffe och lyxat till det, men lyx är överskattat.
Jag sitter och myser i min blåa nalle puh morgonrock, funderar på vad vi ska hitta på i morgon, mannen jobbar hela helgen och en annan behöver få tiden till att gå. Visseligen så önskar man ibkland att dygnet hade fler timmar fast det kanske bara är jag som prioriterar fler saker, eller är för långsam. Jag menar en morgon här hemma: klä på sig och ungar, frukost, barnprogram,kaffe, morgonkissa hunden, morgonkissa själv och slutligen sätta sig framför datorn en stunde med kaffe koppen i högsta hugg för att vakna till och ta tag i dagens bestyr. redan där har ju minst en timme gått, och så tar det ett x antal timmar innan jag vaknat till och känner mig männsklig.eller ja, så gott det går iallafall, en får vara glad för det lilla.äh, jag mnear mest att man behöver inte gå sysslolös, finns alltid något att göra bara man vill.
Familjen snarkar just nu i kapp och dom behöver dirigenten, bäst jag återgår till ryggläge.
Med detta flummiga inlägg säger jag god natt, tack för i dag och på återseende....
Inte en dag försent.
Så har det ju varit morsdag också, det hade jag ju nästan glömmt bort. Min älskade dotter kom hem ifrån sin mormor i söndags och gav mig en mini blomma, gissa om jag vart glad. Det som farsinerade mig mest va att hon själv hade kommit ihåg det. det är min tös det..
Utav mannen fick jag en stegräknare, och ja, jag hade faktiskt önskat mig en. Den är bara snäppet för komplicerad för mitt icke tekniska huvud men jag ska nog lyckas förstå mig på den, allt tar bara sin tid, rom byggdes inte på en dag.
Vad gör jag annars då? jo dricker kaffe som alltid när jag sitter här och knåpar ihop några rader. För visso helt ointressanta sådana men vad gör det, man kan ju titta på bilderna.
Utav mannen fick jag en stegräknare, och ja, jag hade faktiskt önskat mig en. Den är bara snäppet för komplicerad för mitt icke tekniska huvud men jag ska nog lyckas förstå mig på den, allt tar bara sin tid, rom byggdes inte på en dag.
Vad gör jag annars då? jo dricker kaffe som alltid när jag sitter här och knåpar ihop några rader. För visso helt ointressanta sådana men vad gör det, man kan ju titta på bilderna.
